|
|
Människan | Författaren | Sällskapet | Kontakt | Aktuellt | Hem |
|
|
|
||
|
Nyckel till namnen i Lundaromanerna
|
Romanerna om Stellan
Petréus De sju mer eller mindre självbiografiska romanerna om Stellan Petreus tillkom under en period av drygt trettio år. Efter de tre första böckerna (tillkomna 1921–25) säger sig Hellström ha tröttnat på sin huvudperson. Först 1938 kommer den fjärde boken och sedan kommer relativt tätt ytterligare två. Tydligt är att Hellström under andra världskrigets krisår känt behov av att skildra hur det gick till förra gången det var världskrig. I den sjätte boken går Petreus ett ovisst öde till mötes när romanen slutar. Men han överlever och får i den sjunde romanen (publicerad 1952) se tillbaka på sitt liv. När Hellströms alter ego Stellan Petreus dör i slutet av den sjunde romanen har vi i fiktionen bara hunnit fram till 1937. Därmed får han aldrig den bekräftelse som hans skapare fick. Petreus blir aldrig invald i Svenska Akademien och inte heller blir han utnämnd till hedersdoktor i Uppsala. Dagdrömmar (1921) utspelar sig i Kristianstad, men det förekommer också ett kort besök i Lund. Den charmerande romanen skildrar Stellans uppväxt och utveckling från tidig barndom – då modern dör – till näst sista året på läroverket. Vi får bland annat följa Stellans första allvarliga förälskelse i dansskolan och hur han går ner sig på isen på Helge å och sedan får ”klasstryk” av rektor. Han intresserar sig under gymnasietiden alltmer för den moderna litteraturen och inspireras av radikala åttitalsidéer. Studierna blir delvis lidande av detta. En mycket ung man (1923) börjar i Kristianstad men utspelar sig framför allt i Lund strax efter sekelskiftet. Stellan misslyckas i studentexamen och läser i stället som privatist i Göteborg och börjar i Lund först till vårterminen. Stellan upplever i Lund ständig och irriterande konkurrens från förre klasskamraten Axel Ahlberg. Stellan trivs inte i universitetsmiljön utan dras i stället till den bohemiske naturvetaren och socialdemokraten B.L., verklighetens Bengt Lidforss, i romanen mestadels kallad ”Geniet”. Större delen av romanen går innan de verkligen träffas och lär känna varandra en smula. Sex veckor i Arkadien (1925)
Det var en tjusande idyll (1938)
Boken ges ut och recensionerna är lovande. Dock kommer ett upprört brev från fadern, som berättar att romanen väckt uppståndelse i hemstaden, eftersom folk känner sig utpekade. Stellan vill nu ge upp sin författarbana, nästan innan den börjat, och väljer att resa till London som Dagens Nyheters korrespondent. Kärlek och politik (1942)
Den gången (1944)
Romanen slutar med att han kliver över relingen med kaptenens rop ringande i öronen: ”Mister! Simma så fort ni kan, så att ni inte sugs ner med fartyget, när det sjunker. Simma mot båtarna! De lägger bi, när de kommit ett stycke längre bort.” Det sista som vi hör i boken är telegrafistens ”Save Our Souls”… I morgon är en skälm (1952)
Nu nämns poeten Vilhelm Ekelund med sitt rätta namn och vi får också en mindre utbroderad och romantisk version av hur den nyblivne lundastudenten Stellan Petreus möter Bengt Lidforss första gången. Nu berättar Petreus att han mötte Lidforss redan tidigt och då på ett möte i den radikala studentföreningen D.Y.G. Boken slutar med att Stellan Petreus efter en resa till Sovjetunionen drabbas av lunginflammation och dör på ett sjukhus, ensam bortsett från en uttråkad sköterska som med lättnad noterar att den döendes rosslingar slutat för gott: ”Nu var hon ledig hela eftermiddagen.” av Lennart Leopold |
|
|
||
|
Gustaf Hellström-sällskapet Kristianstad Mail: lennart.leopold@hkr.se |
||