Människan | Författaren | Sällskapet | Kontakt | Hem
Staden mellan torgen
Av Hans Holmberg
Kristianstad, den lilla garnisonsstaden vid Helgeå, har ofta upplevts så dominerat av ”gamla Wendes”, att staden endast tycktes utgöra ”staffage” åt regementet. Särskilt gäller detta de närmast föregående århundradena. Staffage betyder ju bifigur och det är att sätta en alltför negativ etikett på den del av staden som fungerade som huvudleverantör till regementet av skilda persedlar. Riktigare är att tala om ett symbiotiskt liv mellan stad och regemente, att båda hade ”gagn och glädje av varandra” som Olle Hammarlund skriver.
I innerstaden mellan torgen fanns ovanligt många hantverkare av skilda slag och flera av dem hade regementsleveransen som sin ekonomiska ryggrad. Så för den mest kände, snörmakare Lekholm, som knäcks ekonomiskt och psykiskt den dag hans anbud för-kastas av regementsintendenten. (Ett billigare hade avlämnats från Malmö). Även Fredrik Bööks far, skomakaremästare Christof-fersson, nödgas konstatera, att om han inte haft kronoleverans-erna, skulle han ”ha stått sig slätt”, även om vinstmarginalen var liten.
Bifigur eller ej, obestridligt är emellertid att skönlitterärt är dessa hantverksmästare de mest omskrivna inom Kristianstads-litteraturen. Första platsen intar givetvis Gustaf Hellströms roman Snörmakare Lekholm får en idé. Den utkom första gången 1927 och föreligger nu i en nytryckt pocketupplaga.
Vad som bjuds är underhållning av kvalificerat slag och samtidigt ett stycke lokalhistoria. Vi lär känna 1800-talets Kristianstads-samhälle, starkt skiktat socialt och med en ”komma sig upp-strävan” som naturlig reaktion mot klassgränser och värderingar. Snörmakarens ”högfärdiga” idé att alla hans söner skall ta studenten är egentligen en sund reaktion och att den tar två generationer för att förverkligas visar hur fantastiskt utmanande hans ambitionstanke egentligen var. Hans son, matematikern Carl, fastnar på vägen, når inte, trots reell duglighet, officersgraden, utan förblir styckjunkare av den anledningen att han saknar studentexamen. Detta är egentligen delvis den gamle snörmakar-ens fel, som satsat alla sina besparingar på brodern Oskar och på sonen Anders, så att inga pengar blir kvar till Anders syskon, däri-bland matematikern Carl, som låter värva sig.
Det är viktigt att se både samhällshinder och individuella tillkorta-kommanden som orsaksfaktorer. Hellström ger individskildringarna en samhällsram, så att vi förstår hur sammansatt orsaksförloppet är. Snörmakaren är på många sätt, som hustrun säger, ”ett nöt”, men att 1870-talet efter kriget med Preussen-Frankrike innebar dåliga tider är inte hans fel, lika lite som han kan hejda industrial-ismens intåg med den billigare fabrikstillverkningen som slår ut de gamla hantverken. Så vävs individ och samhälle samman till en både lokal och nationell tidsmålning.
Fredrik Böök har i sin essä ”Hantverksmästarna” också han skildrat de gamla hantverkens undergång. I hans fall iakttaget i det egna barndomshemmet vid Västra Storgatan 24. Där hade hans far Martin Christoffersson en hantverksgård som inrymde såväl verkstad som butik och bostad. De handgjorda skor och stövlar han förfärdigade blev till slut en osäljbar lyxvara utkonkurrerad av de billigare fabrikstillverkade, det som ansågs vara skräp, men såldes.
Bööks skildring ingår i Historier från Helgeån och hembygden (1951) och förutom det socioekonomiska perspektivet på utvecklingen ger han en fin bild av hemmet och den idévärld fadern och hans kolleger representerade. Liksom hos Hellström ser han hur historien och samhällsutvecklingen vävs samman med karaktärerna, människorna förändras när samhället förändras och vice versa. En påfallande likhet är också att själva arbetspro-cessen, handens arbete med snöre och läder, skildras föga in-gående, minst hos Hellström. Kan det möjligen vara en reflex av att ingen av de två mästarna egentligen trodde på yrkets framtid. Det var inte något värt att lära ut.
Bööks adress är faktisk, Hellströms i Östra Storgatan är fiktiv, men förebilden torde vara snörmakare A. J. Lundbergs i Östra Stor-gatan 35. Starkt självbiografiskt i Hellströms bok är skildringen av matematikern Carl Lekholm som ligger nära hans fader Eric Hell-ström.
Ytterligare exempel att nämna ur den skönlitterära hantverks-mästar- eller fabrikörkåren är Bunny Ragnerstams skildring av fabrikör Schenholms trikåfabrik i Västra Storgatan. Den ingår i boken Skall jorden bliva vår. Den ligger oss närmare i tiden än de två ovan; hantverksmästarna har blivit fabrikörer och de anställda, ”moraliskt oförvitliga flickorna” har ”en betalning på tre kronor i veckan, men med möjlighet att få den påökt om hon visade sej förtjänt av det”.
Även Birgitta Trotzig har uppmärksammat hantverkarna. I boken Levande och döda finns en man, Salomon Kiebitz, som äger ett garveri och har sitt kontor vid Lilla Torg.
Förutom hantverksgårdarna på storgatorna fanns mellan och kring torgen ett stort antal handlare; några exklusiva som Larcéns som var ”hovleverantör” till slott och herrgårdar och stadens finare familjer. Hellström skildrar denne ”uppkomling” under namnet Jönzén, lätt föraktfullt som ”stadens merkantile Napoleon”, trots att det enkla bodbiträdet har förverkligat den klassresa som Lekholmarna eftersträvade. Men som sagt titlar är finare än pengar och någon studentexamen besatt han inte, endast praktisk duglighet. Porträttet av Larcén/Jönzén är det hos Hellström som fyller mig med olust. Det röjer att Gustaf Hellström själv inte var helt fri från fördomar; i blotta namnändringen från Larcén till Jönzén finns en elakhet som sätter alla socialt framfusiga på plats. Ingen får sticka av eller upp, eller göra sig märkvärdig med en namnändring.
Det fanns alltså en omfattande ekonomisk intressegemenskap mellan regementet och stadens hantverkare och handlare. De sociala gränserna var emellertid hårt markerade och överträdelser via giftermål var sällsynta. Till slut möttes de dock. På Gamla kyrkogården vilar överstar, styckjunkare, grosshandlare och hantverksmästare sida vid sida och gradstjärnor, ordenstecken och mästarbrev smulas till stoft.
Gustaf Hellström-sällskapet Kristianstad Mail: lennart.leopold@hkr.se