|
Människan Gustaf Hellström
Gustaf Hellströms skoltid
Gustaf Hellström
som utrikeskorrespondent
Litteratur om och
kring Gustaf Hellström
Ingemar Hermanssons Att
vidga sitt synfält – Gustaf Hellström
Att läsa vidare om Gustaf
Hellström |
Gustaf Hellströms
skoltid
Av de 21 unga män som våren 1900 avlade studentexamen vid Kristianstads
högre allmänna läroverk, nuvarande Söderportskolan, hade åtta fäder med
yrken som i sin tur krävde denna examen. Präster, läkare, jurister och
officerare. De övriga var fallna efter lantbrukare, handlare, folkskollärare
och så vidare. En hette Gustaf
Hellström och var styckjunkarson och blivande författare, idag mest
hågkommen för romanen Snörmakare Lekholm får en idé. Idén var att hans söner
skulle ta studenten och på så vis komma upp sig i samhället. Uppenbarligen
var detta ingen ovanlig idé bland fäderna i Gustaf Hellströms studentklass.
En styckjunkare vid Wendes artilleriregemente hade det inte så fett (denna
underofficersgrad var artilleriets motsvarighet till fanjunkare vid övriga
truppslag). Erik August Hellström hade tagit värvning 1865, avlagt
styckjunkarexamen redan 1869 men fått vänta på en ledig tjänst som
styckjunkare ända till 1888.
Lönen var en dryg tusenlapp om året, med
extrainkomster kom Hellström upp till en taxerad inkomst på cirka 2000
kronor. Kanske en del av hans extraknäck som privatlärare i matematik gick
vid sidan om detta.
Läroverkstiden
Hur som helst fordrade det stor sparsamhet och idoghet att sätta de tre
sönerna i Storskolan vid Söderport och regimen i hemmet var hård. Inte
heller i skolan nyttjades några silkesvantar. Gustaf och storebror Nils
motsvarade förväntningarna, medan mellanbrodern Malte efter två
kvarsittningar fick ägna sig åt det praktiska livet.
Gustaf Hellströms betyg var vackra, särskilt vad flitdelen anbelangar (det
gavs betyg både i flit och insikter). Anmärkningsvärt är att den blivande
författaren på höstterminen i högsta ringen (det betyg jag haft tillgång
till) bara hade ett slätt godkänd (B) i modersmålet och att han
överhuvudtaget inte läste engelska i skolan – han skulle som Dagens Nyheters
korrespondent komma att tillbringa mer än tio år i London och New York.
Kristianstads läroverk hade vid denna tid rykte att framförallt omhulda de
klassiska språken. Rektor Nils Ehrnberg var Hellströms lärare i åtminstone
några av de sex latinåren (studierna började redan i fjärde klass) och i
grekiska hade han den legendariske Magnus Dalsjö. Den senare tillskrivs i
Fredrik Bööks självbiografiska roman Storskolan följande utbrott:
Där sitter du, dum och tjock och självbelåten, och den finniga truten glöder
på dig som ett avgudatempel av rött tegel, när solen går ner över öknen. Du
ljuger mindre än Åradsson (Bööks alter ego), men du lurpassar, och ditt
innanmäte är syndigare och smutsigare än Astartes heliga bordeller och
lagerlunden i Antiokia, där de romerska legionärerna förstörde sin sold på
skörlevnad.
Det var dessa herrar Hellström senare tackade för att han i motsats till
skolkamraten Fredrik Christoffersson Böök inte föll för vare sig den bruna
eller den röda lära, som ville frälsa världen. Gustaf och Fredrik gick först
i parallellavdelningar för att i fyran hamna i samma klass.
Men sedan blev Fredrik kvarsittare, något
han är väldigt tyst om i ovan nämnda självbiografiska roman. Redan i skolan
var de bådas relationer "spänningsfyllda" och så skulle det förbli livet ut.
På ont och gott en kristianstadpojke
Efter skoltiden besökte Gustaf Hellström sällan sin barndomsstad, men
den har fått ge miljö åt fler av hans böcker än Snörmakare Lekholm får en
idé. Han sade sig "på ont och gott " vara kristianstadpojke. De
mindervärdeskomplex och det hävdelsebehov som utmärkte både honom och hans
diktade figurer hade grundlagts här.
Kåsören Hasse Z dömde en gång ut Hellström som misslyckad klädsnobb och
fullkomligt omöjlig när det gällde rätt uttal av det engelska språket.
Hellströms svar andades sårade känslor. Den
som varit barn i Björklundska gården (där Kristianstads Sparbank nu har sitt
huvudkontor), gått hos fröken Kruse i Södra Folkskolan, ridit på märren
Erika i Wendes artilleris ridhus, slagits med Pilos och Norlanders pojkar,
gått i styckjunkar Lundins dansskola och diskuterat ideal och livsfrågor med
Martin, Fredrik, Emanuel och apotekseleven Lindblom på Kronan – den skulle
alltid bli kristianstadsbo, var på jorden han än vistades.
Det var ingen skam. Det spelade ingen roll,
att han sydde hos Morris på 28 A Sackville Street eller låg i pyjamas
istället för nattskjorta. Den sista svepningen skulle beställas i
Kristianstad (efter Jolos utomordentliga essä Gustaf Hellström, reporter).
Gustaf Hellströms grav står mycket riktigt
att finna på Östra kyrkogården i Kristianstad och ute på den gamla
sjöbottnen söder om Nosaby är både en skola och en väg uppkallade efter
honom. I övrigt är han nog rätt bortglömd, men nu börjar det hända saker.
Av Anders Bojs
Ursprungligen publicerad i Kristianstadsbladet den 30 april 2001 |
|